Barnatro

Jag misstänker att det kommer att storma ganska ordentligt om Annica Dalström efter intervjun i Aftonbladet. Det gör redan det i sociala medier (och i kommentarsfältet).

Jag är en av dem som blir irriterad för att jag känner mig som ett levande bevis på att hon har fel.
Annica Dalström påstår några saker som går stick i stäv mot mina egna erfarenheter:

”De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led.”

Det är givetvis ett så groteskt påstående att det borde förbigås med tystnad. Det är ett så svepande genberalisering att jag skulle vilja att Annica Dalström stödde det på någon slags statistik.: Hur många pappor ryckte axlarna ur led på sina barn 2010?

Jag minns när jag för första gången skulle klä på Calle. Han vara bara några timmar gammal. Vi hade med oss en hel hög med pyttesmå kläder. Jag testade alla plagg men förkastade dem ett efter ett eftersom jag var rädd att göra honom illa när jag skulle försöka få in hans små händer i ärmarna. Jag konstaterade att inget av plaggen passade. En sköterska bevisade motsatsen. Ingen axel gick ur led.

”De (mammorna) har mycket mer tålamod med det (skrik). Om en unge skriker så tar mamman upp barnet. Det handlar om hormoner som ger modersinstinkter.”

Calle hade kolik. Han skrek varje kväll. Och det var ofta jag som gick runt och bar på honom, kväll efter kväll, tills det lade sig efter några månader. Varje kväll efter jobbet la jag honom i hans vagn och gick en promenad på stan för att han (och mamman) skulle få sova. Jag gick med honom om nätterna. Jag vågar påstå att jag hade ganska stort tålamod. Samt fadersinstinkt.

”Mannens konstiga maskulina doft och mörka stämma passar inte barnen.”

Fanny började sova i min säng när hon var 9 månader gammal, i samband med att hon slutade amma. Hon sover fortfarande bredvid mig, snart 9 år gammal… Jag har försökt ”bli av” med henne men gett upp… Jag inser ju att den dagen kommer, förr snarare än senare.

”En mamma hör mycket svaga ljud och kan, på sitt barns skrik, avgöra om det är för varmt, för kallt, hungrigt, trött eller bajsnödigt. En man har inte alls samma känslighet i innerörat.”

En natt när Calle var mycket liten… han hade just lärt sig krypa. Jag vaknade mitt i natten, kastade mig över dubbelsängen och fick tag i Calle precis innan han var på väg ned i golvet. På tal om att höra mycket svaga ljud, och känsliga inneröron… möjligen också på tal om fadersinstinkt. Faktum är att jag förmodligen har lite för mycket av den varan.

En pappa skyddar sin barn. Det är det normala. Tror fan att pappor blir kränkta av att höra sånt här…