Den första dammsugaren konstruerades runt förra sekelskiftet, en handpumpad sak. Tillverkarna av dammsugare har alltså haft gott om tid att produktutveckla. Och de har de gjort.
Men en sak förbryllar: Hur kommer det sig att man på 110 år inte lyckats utveckla en fjäderkonstruktion som är stark nog att under överskådlig tid ha kraften att dra in elsladden inuti dammsugaren?
Jag får alltid putta eller trycka in de sista två metrarna.
Är inte det lite märkligt?
I går höll jag på att bli påkörd på ett övergångsställe av en taxi med registreringsnummer WBE538.
I dag körde jag SAAB till jobbet och blev ikappcyklad av en cyklist som hävdade att jag prejat honom.
Det svänger snabbt i stockholmstrafiken.
Taxin framfördes av en chaufför som pratade i mobiltelefon och som helt uppenbart såg mig men ändå valde att gasa. Och jag skulle i just den stunden ha kunnat sälla mig till en av dem.
Som cyklist råkar man varje vecka ut för arroganta taxichaufförer som konsekvent skiter i allt utom sin egen taxameter, så jag hade ju uppsikt. Och lyckligtvis en cykel utrustad med skivbromsar.
Men jag var tillräckligt arg när jag kom fram för att ta kontakt med taxibolaget – som tyckte att två biobiljetter var plåster på såret. (Det hade de inte behövt, för jag anklagade dem helt felaktigt. Taxichauffören var antagligen en friåkande renommésnyltare som hade utrustat sin bil med en gul, halvt oval skylt…)
Hela den här historien blir ju lustig när en helt galen cyklist i morse knackar på min bilruta och skäller ut mig för att ha prejat honom. Jag körde på en smal gata vid skolan. Jag kröp fram i 10 km/h. En bil stod parkerad i motsatt körriktning. Jag närmar mig en korsning. Då kommer den galne mannen cyklande från vänster. Jag är nästan framme vid korsningen när han viker in på den gata jag färdas på och väljer att vingla in i det utrymme som finns mellan min bil och den parkerade bilen.
Han hade sin dotter efter sig, även hon på cykel.
SAAB:en har många finesser men ännu har jag inte hittat den knapp som kan förflytta bilen i sidled. Cyklisten hade en meterbred remsa att cykla på – och han väljer att göra det. Jag stod i princip stilla när han sätter fart.
100 meter senare stannar jag i en annan korsning. Då knackar det på rutan. Mannen har cyklat efter mig och nu är han vansinnig.
”Jag är mjuk”, skriker han. Bland annat.
Särkilt i hjärnan, tänker jag. Jag hinner inte säga något förrän han cyklar vidare med sin dotter i släptåg. Jag tycker synd om henne för mannen var uppenbarligen inte mentalt frisk. Han gav inte det intrycket.
I bilköerna på vägen till jobbet funderar jag över trovärdighet. Hur ska man som cyklist med trovärdighet kunna påstå att man nästan blivit påkörd på ett övergångsställe? För det finns ju uppenbarligen cyklister som inte borde få grensla en cykel och som har en helt unik verklighetstolkning. Jag kan ju vara en av dem.
Och hur ska man som bilist med bibehållen trovärdighet kunna hävda att en cyklist fattade ett idiotiskt beslut, särskilt med tanke på att han hade sin dotter efter sig på en cykel? Han valde själv att trampa in i situationen. Men vem skulle tro på det?
Det är ju nästan så att jag tvivlar själv.
Det är lika bra att lägga ned. Inte säga något. Hoppas att allt går bra i morgon, vare sig jag cyklar eller bilar.
Eller så tar man tunnelbanan i fortsättningen…
Man får inte serva innan motståndaren är på plats bakom baslinjen…
Man får inte lägga avspark i en fotbollsmatch innan domaren har blåst.
Så varför ska man få slå ut i golf före utsatt starttid?
Varför ska man töja eller ändra på självklara golfregler bara för att de fungerat under hundratals år?
Man får inte undersöka eller pröva hindrets beskaffenhet inom golf. Det är därför man till exempel inte får grunda klubban i en bunker. Och det är upp till spelaren att ta reda på om han befinner sig i ett hinder.
Det här lär man sig när man tar Grönt kort. Man kan därför inte skylla på någon annan om man bryter mot regeln, ej heller på att reglerna är gamla.
Kan man inte reglerna får man lära sig dem. Och följa dem.
Är man osäker kan man be domaren om hjälp. Det hela är faktiskt så enkelt.
Och i en tid när hela samhället töjer eller fullkomligt skiter i regler så känns det väldigt skönt att golfen håller fast vid och försvarar sina.
I ett spel som golf är det svårt att hålla huvudet kallt när det bränner till på sluthålen, särskilt i en major.
En värdig mästare måste klara det, liksom att slå de slag som krävs för att hålla undan.
Det är tråkigt för Dustin Johnson men Kaymer behöver inte be om ursäkt för sin första major.
Nej? Säg att det inte är sant? Såg just i en trailer att TV4 fyller 20 år i år.
Det kan ju absolut inte stämma.
Jag var ju på någon slags premiärfest för den kanalen i Kungliga Tennishallen (tror jag det var) för bara några år sedan?
Någon har räknat fel. Så måste det vara.
De fyller på sin höjd 10 år. Och jag följaktligen… typ 37.
Jag har använt Mac sedan 1986. Det år jag flyttade till Stockholm. Och under många år kunde jag inte förstå hur alla slentrianmässigt köpte en PC (eftersom det fanns ”flest program till PC”). Jag visste att det var skillnad för på ett jobb, alldeles i början av 1990-talet, fick jag en bärbar (nåja…) PC av min arbetsgivare. Jag tror att det var först då jag förstod hur överlägsen Mac var.
Sedan dess har jag inte rört en PC. (Nä, det var en lögn. Min fru körde PC fram tills nyligen, och varje gång det uppstod problem så var det jag som förväntades lösa dem. Och det gick ju. Men det tog tid och det var invecklat.)
Men jag är ingen Apple-fanatiker som försvarar allt Apple gör i alla lägen. Min iPhone 3G s har till exempel en oförsvarligt klent batteri. Jag brukar aldrig hoppa på första generationen av något Apple gör. Även om det inte är dåligt så är det inte så bra som det kan vara. Därför väntar jag med iPad. Men batteriet i 3G S var fortfarande klent.
Och jag hoppas att det inte är en indikation på en attitydförändring hos Apple, nu när det blivit så stora som de borde ha varit redan 1986, att den fjärde generationen av iPhone har drabbats av problem. Jag hoppas att de inte börjat slarva, blivit nonchalanta, självtillräckliga eller arroganta.
För då har jag målat in mig i ett hörn och har bara Android att hoppas på som en nödutgång.
Det finns de som avfärdar antennproblemen som en ”non-issue” men som TUAW skriver:
”Say what you want, but CR is the definitive guide for a huge number of consumers.”
Pressen borgar för att iPhone, när den når Sverige, är en felfritt fungerande telefon – om än med undermåligt batteri… Jag kommer ändå att köpa den för jag har använt både Nokia och SonyEricsson. Och det vill jag aldrig göra igen.
Fredag kväll. Vi zappar. Det minst usla vi hittar är Så ska det låta.
Calle, 10, stönar uppgivet. Han ville hellre se Legend of Seeker, men jag tycker det är för våldsamt. Efter en stund säger han:
”Jaså… Amy Diamonds karriär går dåligt!”.
”Och varför tror du det?”
”Meh…man är ju inte med i det där programmet om allt bara flyter på, liksom.”
10 år – och vet redan så mycket om hur allt fungerar…
Jag prenumererar på Resumés nyhetsbrev som brukar komma varje eftermiddag. Det brukar vanligen handla mest om bröderna Schulman eller kvinnliga modebloggare. Men i dag skakade denna nyhetssammanfattning verkligen om tillvaron. Allvarliga saker hade hänt. Under några minuter var hela Stureplan i gungning.
Det visade sig nämligen att Ebba von Sydow hade kallats ”Brigitta Falk” i ett inslag som NBC gjorde om det uppskjutna prinsessbröllopet.
Jag vet inte hur vi – och hon – ska kunna leva med detta.
”Namnchock” sammanfattar händelsen ganska bra, tycker jag.
Jag måste nog gå och lägga mig en stund.
Enligt ett pressmeddelande från Telia är det de kallar för ”Pirate Bay-generationen” mest positiva till laglig nedladdning av musik.
I Telias Trendrapport 2010 visar det sig att yngre åldersgrupperna föredrar lagliga alternativ och är mest pådrivande i utvecklingen av lagliga streaming- och nedladdningstjänster.
I åldersgruppen 18-25 använder idag närmare sex av tio (56 procent) lagliga nedladdnings- och streamingtjänster, jämfört med knappt var tredje svensk i genomsnitt (30 procent). På frågan om hur man helst skulle vilja få tag på media som musik eller film svarar 63 procent av 18–25-åringarna ”ladda ner eller strömma lagligt via bredbandet”, jämfört med 52 procent för genomsnittssvensken.
Hur kan det här komma sig?
Tja, kanske är de mer betalningsvilliga eftersom de inte i typ 30 års tid tvingats betala skivbolagens hutlösa överpriser, medan den äldre generationen ser sin chans att hämnas.
Alltså, det vara bara en tanke…
Det är onekligen intressant att i dagens Aftonbladet läsa att Lasse Anrell ”ryser av känslan av världens bästa idrottsevenemang”.
Han syftar alltså på vinter-OS. Det är lika bra att vi är tydliga med det.
Lasse Anrell, som för någon månad sedan tillkännagav att han inte visste att det fanns ett Par-VM i Golf, och som tyckte att detta mästerskap (som normalt kallas World Cup) var ”löjligare än när simningen ska tävla i kort bredbana”…
Han ryser alltså nu, när vi står inför ett mästerskap som till en icke oväsentlig del består av pulk- och kälkåkning i olika varianter?
Han ryser och kallar det för världens bästa idrottsshow. Själv kan jag bara konstatera att vinter-OS inte rymmer särskilt många världssporter. Men det innebär ju inte att sporterna är ointressanta. Däremot smala.
I september spelas Ryder Cup.
Undrar om Lasse ryser då? Undrar om han vet vad det är?
Aftonbladet har lagt sig till med en intressant publicistisk princip. Låt oss se hur länge de följer den.
Bakgrunden hittar du dels på Dagens Media, dels i Jan Helins blogg, där Helin skriver:
”Ord står mot ord i denna historia. På ena sidan står anonyma uppgifter. Mot det står Pontus Gustafssons ord. I sak finns ingen polisanmälan mot Pontus Gustafsson. Det gör att min publicistiska bedömning av händelsen gjort att vi hittills inte publicerat något, annat än denna bloggpost.”
Jag är ju inte heller den som dömer någon utan prövning. Så låt oss bara avvakta och se om AB har för avsikt att följa principen att avstå publicering så länge ”ord står mot ord” och då uppgifterna bygger på ”anonyma uppgifter” samt ”polisanmälan saknas”.
Om jag ska vara ärlig tror jag inte vi behöver vänta länge.
| © 2010 Stora Ord | Suffusion WordPress theme by Sayontan Sinha |
Kommenterat