Alltså… så farlig var väl inte Mats Olssons krönika? Jag tycker den var rätt väfunnen, och dessutom hyfsat motiverad. Lagom vågad. Linus Thörnblad har ju faktiskt misslyckats med det mesta han tagit sig för. Och som världen ser ut i dag så är väl en femteplats att betrakta som ett misslyckande. Och bortförklaringarna var usla.

Jag förstår att managern, Daniel Wessfeldt, är arg eftersom han säljer en produkt som inte håller måttet, och nu får han anstränga sig ytterligare, pladdra ännu mer, för att kunna sälja. Men det är ju knappast Olssons fel att varan Wessfeldt säljer är mindre framgångsrik i stora mästerskap.

Och att Olsson inte gärna pratar med Resumé… tja, visst kan man ju förstå det. Lika väl som man kan förstå att Robert Laul tycker det är för jävligt. Laul kan väl identifiera sig med situationen.

Det står väl alla fritt att prata med vilka journalister man vill. Det är ju ingen lagstadgad plikt att svara så fort man får en fråga från någon som utger sig för att vara journalist.

Och en sista sak, apropå den kommentar som Linus Thörnblad uppges ha fällt efter presskonferensen:

– Eftersom Olsson inte här här, hälsa honom tid och plats.

Tänk om Linus var så tänd när han skulle hoppa högt….