Gädda (artikel för Magazine 2004)

Publicerad  på engelska i Magazine 2004, sommaren 1997, en tidning som skulle marknadsföra Stockholm inför en framtida OS-kandidatur.

©  Tommy Jeppsson

Flugfiske efter lax i Mörrumsåns forsar. Pimpelfiske efter röding på metertjock is i norrländska sjöar. Aborrmete från en solig klipphäll i skärgården. Torskpilkning från relingen på en gungande skuta i Öresund.

Det fiskas i Sverige. Och det fiskas på många olika sätt. Varje region har sin egen omhuldade fiskevariant, ivrigt förespråkad av traktens invånare. Men ett fiske är lika älskat över hela landet – spinnfiske efter gädda.

Den svenske man finns inte, som inte som liten gosse fått följa med sin far i roddbåt för att svepa av vassruggarna i en sjö eller tångbältena i en skärgårdsvik, uppmuntrade av de omisskännliga plask som då och då bryter den spegelblanka vattenytan, och som vittnar om att gäddan är i jakttagen.Det är en nästan lika obligatorisk mansrit som värnplikten och första vodkafyllan. Alla har gjort det någon gång – det är en del av den manliga allmänbildningen. Och många fortsätter att fiska gädda, år ut och år in, oberörda av väder, vind och årstid.

Sverige är 411 000 kvadratkilometer stort. Bara tre procent av denna areal är bebyggd. Resten är skog, mark, berg, fjäll, myr och – vatten. Kusten är 2 700 mil lång, sjöarna 100 000 till antalet och här finns tusen och åter tusen mil strömmande vatten.

Det är alltså intet att förundras över att fiske är svenskarnas stora passion. 2,2 miljoner svenskar fiskar varje år – var fjärde svensk. Och de allra flesta fiskar gädda. Framgångsrikt.

Själv tog jag min första gädda sju år gammal – en rätt sen debut. Man har ju rätt grumliga minnen från barndomen men just detta minns jag fortfarande kristallklart; hur gäddan tar några meter från bryggan. En sak förenar alla som just krokat sin första gädda – de får fullständigt hjärnsläpp. Hjärnan kokar av adrenalin, allt man gör sker i panik. Själv vevade jag. Jag vevade och vevade och vevade. Gäddpinnen, den vägde nog knappt ett kilo, surfade fram med nosen strax över ytan. Sedan ryckte jag gäddan upp ur vattnet. Lyckligtvis landade den på bryggan, mitt framför nosen på Torro, min mosters långhåriga tax.

Jag vet inte vem som var mest chockad; Torro, jag eller gäddan.Lika chockad blev Peter, min barndomsvän, när han begick sin debut som gäddödare. Det var några år senare, vi hade hyrt en liten roddbåt för att ge oss ut på jakt efter regnbåge i Skärsjön. Vi hade fiskat i mindre än en timme när en gädda slog på. Vi handlade i blind panik och jag förstår inte än idag hur gäddan kom i båten. Ett mer trolig utveckling hade varit att vi hade hamnat i gäddans element.Efteråt stod han sammanbiten och tittade på sin fångst. Vit om nosen, snudd på autistisk. Det enda han fick ur sig var att han ville hem. Vi hade hyrt båten på en dag men hade haft den knappt en timme. Ändå ville den annars så ekonomiskt sinnade Peter, hem. Han cyklade stolt genom staden, med gäddan hängande från styret. Gäddan släpade mot marken. Jag vill minnas den som stor men nu, som vuxen, inser jag att det måste varit cykeln som var liten.

De flesta svenska män har har upplevt det här. Och även om man som vuxen inte blir fullt lika tagen när man får en gädda, så är det ändå en upplevelse som sätter sinnet i svall och känslorna i gungning.

Gäddan är Sveriges nationalfisk. Den finns (nästan) i hela landet – från sydliga Smygehuk till Treriksröset i norr. Det är bara i det salta vattnet på västkusten som den inte trivs. Den är lätt att fånga – jämte abborren är gäddan den fisk som är mest huggvillig. Den tar det mesta som rör på sig; särskilt färggranna tingestar. Inget bete är för pråligt eller för stort för att ratas av en gädda. Det finns exempel på gäddor som kvävts ihjäl av ren glupskhet, när de försökt äta upp en artfrände – i samma storlek!

Inget byte är heller för litet. När Åke Nilsson från Lomma fiskade abborre med en liten Meppsspinnare i Lödde å 28 januari 1989, högg en supergädda på 21 kilo på hans lilla spinnare. Bottennapp trodde Åke. Tills ”bottnen” började röra på sig.

Man kan säga mycket om gäddan men inte att den är vacker. Den kallas för skärgårdens krokodil (alligator of the archipelago) och har man stirrat in i dess vidöppna käft, skådat dess rika garnityr, så förstår man liknelsen.Och det händer varje sommar att någon oförsiktig badare blir gäddbiten. Oftast är det en fot som hamnar i en vass gäddkäft, men det har hänt att nakenbadare fått betydligt ädlare kroppsdelar svårt sargade. Detta är emellertid så sällsynt att man inte ska tveka att dingla med fötterna i vattnet från en brygga.<BR>Den jagar i gryning och skymning. Vanligen står den och lurpassar i skydd av tång eller vass. När ett lämpligt byte kommer förbi attackerar den blixtsnabbt. Ofta när man fiskar kan man se gäddan komma smygande bakifrån för att ta draget. Själva tillslaget är en lika adrenalinframkallande som imponerande syn – i den mån man hinner se det.

Gäddan är mycket uppskattad som matfisk även om den inte längre betraktas som en delikatess. Den är väl för vanlig, helt enkelt. I Frankrike däremot betingar gäddan ett kilopris betydligt högre än laxens, och den serveras bara på bättre restauranger, ofta i form av paté eller som queneller.

Förr hade gäddan sin självklara plats på julaftonens smörgåsbord. Det var en uppgift som föll på husets herre, att på julaftons morgon gå ner till sjön och på ett eller annat sätt se till att fånga en gädda av anständig storlek. Det är väl föga troligt att gäddan själv uppskattade det, men fisken hade faktiskt hedersplatsen på julbordet.

Det har den inte längre. Men däremot en rymlig plats i sportfiskarens hjärta. Just i år är intresset för gäddfiske är större än på länge. Det kan bero på att det den gångna våren fångats några rejäla klumpar som gett genklang i hela fiskesverige: i nyss nämnda Lödde å fångades ett par gäddor i 20-kilosklassen och i Järnafjärden i Stockholms skärgård togs en gädda på 17 kilo – 126 centimeter lång.

Det har skapat gäddfrossa. En svensk fisketidning, Fiske för Alla, hängde på och utlyste ett pris på 10 000 kronor till den som slår nytt gäddrekord i år:”Vi på redaktionen anser att inget annat svenskt rekord berör så många sportfiskare som just gäddrekordet. Det är det rekord som flest drömmer om att knäcka” motiverar man.Förutsättningarna finns. Sverige är de stora gäddornas rike. Allra störst blir de i Stockholms skärgård. Här, bland de 28 000 öarna, är förhållandena idealiska. Här finns både djupt och grunt vatten, gott om gömställen och mat i överflöd.

De senaste två decenniernas fångststatistik innehåller närmare 600 spöfångade gäddor över 12 kg. Nästan hälften av dem är fångade i skärgården. Internationellt betraktas en gädda på 16 kilo som stor – mycket stor. I Sverige är de om inte vardagsmat så åtminstone rätt vanliga. Vissa år har det inte räckt att fånga en gädda på 16 kilo för att komma med på tio i topplistan över årets största fiskar.

Den största gädda som spöfångats i landet är troligen den som Fehmi Varli fick när han spinnfiskade i Järnafjärden utanför Södertälje 17 juni 1986. Den vägde 26.57 kilo. Efter fångsten berättade Fehmi följande för en svensk sportfisketidning:- Gäddan tog på ett 35-grams självlysande Utö-drag när jag spinnfiskade, berättade Fehmi. Efter 50 kämpiga minuter hade jag gäddan nära båten och min fiskekompis kunde sätta huggkroken i den. För säkerhets skull bestämde vi oss dock för att knocka gäddan för gott innan den togs ombord.

Slaget, som utdelades med ett gammalt stolsben när gäddan hängde halvvägs över relingen, träffade dock inte rent. Gäddan gjorde ett sista kast, slet av linan och försvann i djupet med både huggkrok och skeddrag.

Fehmi fiskade vidare i en fåfäng förhoppning om att gäddan skulle hugga igen. Det gjorde den inte. Men efter ett par timmar såg de gäddan flyta i vattenytan och Fehmi kunde dra ombord den – död.

Eftersom den inte landades levande, blev gäddan aldrig noterad som rekord. Hade inte linan brustit hade fisken varit inte bara svenskt rekord utan också världsrekord.

Fehmi är landets gäddkung. En okrönt sådan. Ett par år tidigare, 1984, tog han vid Norra Mörkö en gädda på en Killer-vobbler. Fjädervågen stannade på 24,17 kilo. Och Fehmi, han blev så glad att han ställde till med fest. Gäddan anrättades, släkten kom och gäddan åts upp. Men eftersom Fehmi glömt bort att väga gäddan på krönt våg, hamnade inte heller denna i rekordrullorna.

Det officiella rekordet innehas i stället av Georg Lööf, Västerås. Hans 22,5 kilo och 130 centimeter långa gädda fångades 1973 vid Almö-Lindö i Mälaren, på en liten spinnare avsedd för abborre. Han tog rekordet från Cay Burewall vars gädda, fångad i Stockholms skärgård även den, vägde 21 kilo.

Den som vill slå rekordet gör klokt i att svinga spöet i Stockholms skärgård – framförallt i Furusundsvattnen – med stora vobblers som bete. Men det finns ytterligare ett par hot spots som kan vara värda ett besök. Detta decenniums tyngsta gädda är fångad i Eriksbergs skyddade skärgårdsvatten öster om Karlshamn i Blekinge. Den högg på en Rattlin Rapala-wobbler och vägde över 21 kilo. Men det ryktas om att betydligt större gäddor tagits i denna skärgård. Inne på Eriksbergs slott lär finnas en uppstoppad gädda som mäter 140 centimeter. När den fångades kan den ha vägt runt 30 kilo!

Lödde å är ett annat Mekka för gäddfiskaren. Hit kommer gäddexperter från hela landet lockade av rekordhunger. Till och med svårflirtade BBC kom sättande med ett kamerateam när ryktet om åns storheter nådde de fisketokiga engelsmännen. Gäddorna vandrar upp i ån från Öresund under förvintern, leker och vandrar sedan åter ut i Lommabukten. Där fastnade förresten en 25-kilos gädda i ett nät häromåret.<BR>Men de gäddor som fångas här hamnar inte på något smörgåsbord – de vägs, mäts och fotograferas innan de förpassas tillbaka till ån.Det kan man kalla kärlek.

FAKTA

När: Hela året, bäst vår och höst.

Var: Hela skärgården, sparsamt i de yttersta delarna. Sämre är det även på områden som är exponerade för hårt väder och vind, med få lekplatser, t ex i ytterskärgården och i de stora fjärdarna. På följande platser har det tagits många stora gäddor: Väddös insida, Furusund, Ljusterö, Jolpan, Vaxholm, Värmdö, Sandemarsfjärden, Järnafjärden, Västra Muskö och Torö.

Hur: Spinn- och flugfiske. Man brukar också fånga gädda vid mete med betesfisk och genom angelfiske på vintern. Bra beten vid spinnfiske är wobbler, skeddrag, spinnare och jiggar samt stora glittriga flugor. Statistiken berättar att mellan 60 och 70 procent fångas på vobblers, troligen för att det är det mest använda betet.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.