Om Stora Ord
Med hickoryklubbor på Landskrona GK
Stora Ord hette min firma på den tiden jag frilansade för radio och tidningar. Jag dammade av namnet när jag registrerade den här domänen och startade den här bloggen. Tyckte att det var passande på något sätt. Även om jag i dag besväras en aning av att namnet kan låta lite stöddigt. Sådant bekymrade jag mig inte om förr. När jag döpte firman en gång i tiden så var Stora ord ett slags parafras på AB Svenska Ord, HasseåTages projekt. (Om nu någon minns dem…) Men folk i min närhet tyckte att Stora ord påminde mer om Livets ord, ni vet, tungomålstalarna från Uppsala. Jag hoppas att den här bloggen blir mer lite mer begriplig än deras högmässor. Om den inte blir det så spelar det väl ändå ingen roll. För vem skulle hitta hit? Och om någon mot förmodan skulle göra det så finns här inget av allmänt värde. Tror jag.
Att den här sidan ens finns till beror på ett samtal som utspelade sig under en golfrunda för fem år sedan, på Kronholmen på Gotland. Jag spelade med min gode vän Magnus Öhman och som vanligt när man umgås med en born entreprenör som handlade samtalet mellan slicar och bolletandet mycket om affärsidéer.
Jag jobbade redan då som chefredaktör på Golf Digest, och Magnus undrade varför det inte fanns en tidning som handlade om golfbranschen. Jag svarade att det antagligen berodde på att för få jobbade i branschen. Det skulle inte vara lönsamt att göra en tidning med en så liten potentiell upplaga. Däremot skulle en sajt kunna fungera. Men hur gör man en sådan? Visserligen hade jag jobbat med Hammarby Fotbolls hemsida när den drogs igång i mitten av 1990-talet, men det hade gått några år sedan dess.
Det var då jag bestämde mig för att jag måste komma ikapp. Jag registrerade några domäner, en av dem var just Golfbranschen.se, och så började jag leta efter ett bra publiceringssystem. Jag hittade WordPress som jag tycker är fantastiskt. Att något som är gratis kan vara så bra, och så roligt att arbeta med. Det är nästan för bra för att vara sant.
Jag registrerade också domänen du befinner dig på just nu, storaord.se. Samt en del andra.
Jag kunde sitta långt in på nätterna för att försöka komma över de första problemen som fanns i WordPress barndom, runt 2006, 2007. Numera är publiceringssystemet stabilt och på det hela taget mycket enkelt att installera och använda.
Och nu står jag och väger: Jag har jobbat på och med tidningar sedan jag gick i gymnasiet. Och frågan man ständigt möter nu är om och hur papperstidningen ska klara sig i en digital tidsålder. Jag vet inte. De flesta famlar i mörker. Men vi vet att bio överlevde som distributionsform när TV kom, sedan överlevde den videobandspelaren och sedermera också hemmabiosystemens genombrott.
Folk går fortfarande på bio i ganska stor utsträckning, men SF tjänar sina pengar på popcorn.
Det kanske inte är svaret på om vi står inför en tidningsdöd men det är en jämförelse jag tror är relevant.
På PGA National. Foto: Ulf Berglund
Jag började skriva på Blekinge Läns Tidning i början av 1980-talet. Små notiser om fotbollsmatcher från division V och uppåt. Jag ringde runt till tränare och intervjuade dem om hur det sett ut och jag minns fortfarande tränaren som på fullt allvar hävdade att det var rent oflyt som gjorde att de fick stryk med 8–1. I själva verket tyckte tränaren att de varit det bättre laget.Jag tyckte det var ett roligt jobb. Och jag har aldrig hatat måndagar. Jag har älskat att gå till jobbet.
Kanske för att jag vet hur det kan kännas att ha ett jobb som man bara hatar. Nej, hatade gjorde jag nog inte. Jag visste ju inget annat. Jag jobbade som skogshuggare och tyckte det var ganska tungt och jobbigt, och man var tvungen att lägga sig tidigt för att man skulle upp tidigt. Men jag hatade nog inte jobbet. Det var lite besvärligt på vintrarna när man fällde en gran och snön rasade ned i nacken.Det var obehagligt. Och ibland kom man till ”kojan” och upptäckte att dieselbrännaren hade stannat. Det var iskallt och kläderna fortfarande blöta från gårdagen.
Man anade ju att det fanns bättre jobb. Men jag var nog faktiskt ganska tillfreds. Bortsett från att ryggen värkte. Och så mindes jag hur illa Glenn hade gjort sig på skogsbruksskolan, när han satte sågen på baksidan av vänster ben, strax under knäet. Byxorna saknade skydd där.
När vikariatet tog slut började jag på gymnasiet.
Bra jobbat!