En fredag som denna hämtar jag lite kraft i Mozarts kammarmusik, Divertimento K136, och särskilt andra stycket, Andante, är sådär obeskrivligt vackert att man blöder invärtes.
Och när man sitter där och försöker stilla blodflödet så tänker man att det är ju egentligen smått otroligt att han lyckades skriva ett sådant partitur – utan en iPad som hjälpmedel.
Han använde sitt huvud, sin talang och en bläckpenna.
Tänk att det gick.