Glädjen över segern förbyttes i anklagelser om fusk.
Det har stormat runt Sophie Gustafson den senaste veckan.
En gång när Bobby Jones råkade röra sin boll så att den rullade ett varv så pliktade han sig själv. Han hyllades för att han följde reglerna även när andra inte tittade på men sa efteråt: ”Ni kan lika gärna berömma mig för att jag inte rånar en bank.”
Så sa och gjorde inte Sophie Gustafson. Förmodligen för att hon inte hade någon anledning.
Men hennes beteende på det 14:e och 15:e hålet förra söndagen i LPGA-tävlingen Samsung World Championship, en tävling som Sophie vann, har varit ett ganska stort samtalsämne i USA de senaste dagarna. Mest har det handlat om huruvida Sophie grundade puttern på 14:e green.
Bollen låg i en lutning och Sophie har själv förklarat att hon var medveten om att det fanns risk för att den kunde börja rulla. Därför grundade hon aldrig klubban. När bollen började röra sig tog hon några steg tillbaka och tre-fyra sekunder efter det började bollen rulla.
Hade hon grundat klubban hade hon fått pliktslag eftersom det då bedöms som att det är spelaren som har rört bollen och därmed pliktas med ett slag.
En TV-kommentator på NBC, Roger Maltbie, säger:
”Jag vill inte ifrågasätta en persons integritet men det jag såg med mina egna ögon övertygade mig till 99 procent att det var befogat med plikt. Den återstående procenten är att Sophie säger att hon aldrig grundade puttern. Var och en får dra egna slutsatser.”
NBC:s reporter på banan, Chris Wragge, svävade inte på målet – för honom var det inte ett regelbrott till 99 procent utan till 100:
”Hon grundade puttern. Hur domarna kunde se något annat kan jag inte förstå.”
Alla på TV-bolaget var tvärsäkra på att Sophie skulle haft plikt för att ha grundat klubban innan bollen började rulla, och visst kan TV-bilderna ge det intrycket.
Sophie sa själv att hon inte hade det och i golf tas stor hänsyn till spelarens egna ord och försäkringar.
Frågan är när man ska gå emot en spelare mot spelarens uttryckliga försäkran om att hon eller han gjort rätt?
”Svårt att säga” tycker David Fay på det amerikanska golfförbundet. ”Det är ungefär som att definiera pornografi. Jag kan inte säga vad pornografi är men jag känner igen det när jag ser det. I det här fallet fanns inga bevis som gjorde att vi inte skulle kunna acceptera spelarens ord.”
Det är väldigt bra att det är så.
En utvikning: Jag spelade en gång fotboll i IV Drottninghamn och en söndagsmorgon får några år sedan dök 22 spelare upp men inte domaren. Han hade försovit sig. Vi frågade då en kille som åkte skateboard bredvid planen om han hade lust att döma matchen om för 200 spänn. Han kunde inte mycket om fotboll men accepterade efter en intensiv övertalningskampanj.
Och aldrig har en ärligare fotbollsmatch spelats. Aldrig har färre protester mot domslut hörts.
Trots att skate-killen dömde fel ideligen så bet alla ihop och accepterade.
Den typen av ansvar ser vi inte ofta på en fotbollsplan men du ser den hela tiden på en golfbana. Vi biter ihop och droppar eller pliktar när det oförutsedda och ”orättvisa” händer.
De allra flesta undviker att fuska. För har man en gång brutit mot reglerna för att tillskansa sig en fördel, vare sig det anmäls och avslöjas eller bara blir en inofficiell sanning, så slipper man aldrig undan ryktet som fuskare.
Det har hängt över Vijay Singh i många år. Och det finns svenska spelare som också anklagas för att ha fuskat på den tiden de inte var så kända och behövde varenda poäng, öre och placering de kunde få. En gammal historia handlar om hur en svensk spelares caddie skulle ha setts skaka ned en boll ur ett träd.
Sådana här historier förföljer spelaren med en besvärande envishet.
Därför är jag, oavsett vad TV-bilderna och kommentatorer antyder och påstår, helt säker på att Sophie Gustafson inte skulle ljuga om den här saken. Och inte bara för att tävlingen sändes i TV.
Och det vill ingen golfare. Särskilt inte Sophie.
På 15:e hålets foregreen uppmärksammade någon att hon klev i sitt nedslagsmärke (och plattade därmed ut det) innan hon chippade och satte en putt för birdie.
Efteråt åkte man ut och kontrollerade nedslagsmärket men det var inte i hennes linje så det lämnades också utan åtgärd.
Det riktigt sorgliga i den här historien är att Sophie Gustafsons förhållande med Ty Votaw, LPGA-tourens högste chef, skulle ha angetts som skäl till att Sophie skulle ha särbehandlats men det är så dumt att jag inte orkar slösa något utrymme på det.
Det är ju inte Skandia-touren det handlar om utan LPGA.
(Expressen 2003-20-20)