Den pensionerade radiokommentatorn Mats Strandberg blev av med sitt frilanskontrakt med Sveriges Radio för att han släppte in Bosse Hansson i den radiohytt där han kommenterade en match mellan AIK och… ja, skit samma. (Vem håller reda på AIK:s matcher?)
Bosse Hansson sa några mindre väl valda ord om AIK:s inhoppare och därmed hade Strandbergs karriär som radiojournalist kommit till vägs ände.
Ungefär samtidigt skriver Täppas Fogelberg en av de mer märkliga krönikor jag läst. Den handlar om Lars Vilks.
Bland annat skriver Täppas:
”Om Lars Vilks är så puckad att han gång på gång retar dem som är mer stingsliga än jordgetingar får han stå sitt kast. Dra in hans bevakning och lägg ut stormningen av hans hus på Youtube, sedan kan vi väl glömma alltihop. Snälla. Glöm Lars Vilks.”
I efterhand har Täppas hävdat att det var ironi. Men så lätt vet jag inte om han kan komma undan. Inte när han signalerar att vi ska vika oss för våld. Hans resonemang går ut på att den som blir arg och är våldsam har åsiktsföreträde. Var finns ironin i detta?
Dagens Nyheter skrev en (oväntat!) bra ledare om detta.
”Jag vill inte säga så mycket, för att inte trassla till det ytterligare. Jag har i affekt skrivit en för yvig debattartikel i ett kontroversiellt ämne, och Sveriges Radio har ett avtal med staten om opartiskhet – och det är heligt alltså, tafsar man på det så blir det trassel”, säger Täppas Fogelberg till Aftonbladet.
Med tanke på hur mycket subjektiv dynga jag hört strömma ur Täppas trut genom åren är jag förvånad över att det där avtalet om opartiskhet inte gjort sig påmint långt tidigare.
Täppas tycker nu väldigt synd om sig själv. Vilket om inte annat framgår av hans blogg.
Till Aftonbladet säger han också:
”Jag känner mig väldigt ensam på något sätt, eftersom jag nu trampat lite snett så känns det inte som om man har något stöd i ryggen. Och det sänder ju dåliga signaler till de som arbetar på radion, för det betyder ju att ”trampar du snett står du ensam”.
Det kan ju också vara så att han trampat snett en gång för mycket. Att rätt många på radion har ledsnat på hans tröttsamma tugg och orsakslösa svammel.
När han nu samtycker till att våld är en bra metod att reglera rätten att uttrycka sig, har han gått över gränsen.
Men. För krönikan med detta obehagliga budskap blev Täppas avstängd i en vecka. Mats Strandberg blev av med sitt jobb för något som någon annan sa.
Jag ser inte riktigt logiken?
PS. Täppas muttrar i sin blogg om DDR-fasoner på Sveriges Radio. Han ska nog vara ganska glad över att det finns en släng av DDR kvar i radiohuset. Annars hade han fått bära ut kartongen med sina personliga tillhörigheter för länge sedan…
