I förra veckans avsnitt av Veckans brott på SVT, sa Leif GW Person något som inte lämnat mig någon riktig ro.
Det skaver i hjärnan.
Temat för programmet var SÄPO. Det pratades om SÄPOs eventuella inblandning i mordet på statsminister Olof Palme, en tes som GW framfört i en bok, och det pratades också en del om SÄPOs skydd av konstnären Lars Vilks, som genom att avbilda profeten Mohammed ådragit sig militanta muslimers vrede.
I al-Qaidas nättidning Inspire finns Lars Vilks listad som en person som eftersöks ”död eller levande för brott mot islam”.
Det har varit en hel del ståhej runt Vilks. Det har diskuterats huruvida hans ”konst” är enbart tomma provokationer eller ställningstagande för (yttrande-)frihet. Det kan för övrigt kvitta.
I Veckans brott sa en man från SÄPO att ”säkerhet finns det egentligen ingen prislapp på”.
Mot detta invände GW.
”Det har ett pris, det kostar ett tvåsiffrigt antal miljoner om året att bevaka Vilks. Han är ett av de dyraste skyddsobjekten som finns i det här landet.”
Camilla Kvartoft undrade om man inte skulle betala det. Och det tyckte väl GW att man skulle.
Men. Det fanns ett tydligt men.
Så här uttryckte han sig:
”Jo, det ska man ju naturligtvis men sedan … jag vet inte, jag… frågan är hur många Lars Vilks samhället mäktar med? Anta att det fanns 100-tal Vilks som ådrog sig motståndarens misshag, då skulle situationen naturligtvis inte gå att hantera.”
Camilla Kvartoft, som blev så hyllad av DN:s Johan Croneman häromveckan, invände att en konstnär borde ha sin frihet och det höll GW med om:
”Det ligger i västerlandets tradition.”
Men så tillade han:
”Samtidigt finns det en omedvetenhet om att det finns de som tar sin religion på ett långt större allvar än vad vi gör. … Det vittnar om att man inte är medveten om sprängkraften i det som sägs.”
Det lät på GW som att vi borde vara tysta. Och det är lite skrämmande. Det är som att säga att det är okej att fotbollssupportrar misshandlar varandra (och andra) innan, under och efter fotbollsmatcher. För dessa så kallade ”supportrar” tar fotboll på stort allvar. För dem är fotboll religion. Och då ska man kanske hålla sig hemma och vara tyst när det är match. Och om någon kränker ens lag, då är det okej att misshandla den person som framfört kränkningen. Eftersom han inte har förstått ”sprängkraften” i det som sägs.
Men det är ju inte okej att slåss i samband med fotboll. Och polisen kommer aldrig att upphöra med att försöka avstyra detta. Varför ska den då, av kostnadsskäl, upphöra med att försöka avstyra brott som begås mot frispråkiga, provocerande konstnärer? Eller journalister. Eller deckarförfattare som utpekar säkerhetspolisen som statsministermördare, för den delen?
Vad får man säga och vad får man inte säga?
Tydligen inget som har sprängkraft, enligt GW. Men vem ska bedöma det?
Har det sprängkraft att skriva en bok som utpekar SÄPO som statsministermördare? En del skulle nog kunna tycka det. Men det innebär ju inte att vi har överseende med att någon skulle försöka ta författaren till denna skymf av daga.
GW borde ha en mer ryggradsbaserad reflex och förståelse för att jurisdiktionen i ett land sköts av rättsliga instanser. Punkt. Utöver detta finns inget att diskutera.
Och skulle inte bara Vilks utan ytterligare 100 personer vara jagade av militanta muslimer, då är det inte de jagade som är problemet.
Det är de som jagar.
Det är inte okej att döda någon på grund av religiös fanatism. Vad som är ett brott och vad som är ett lämpligt straff för detta påstådda brott är inget som en bedömare kan höfta till med utifrån ett religiöst perspektiv.
Jag väntade på att programledaren skulle våga närma sig det riktigt känsliga i den här lilla diskussionen, men det gjorde hon aldrig.
(Jag antar att Johan Croneman var mycket nöjd ändå?)
För det är ju så att anledningen till att bevakningen av Vilks kostar skattebetalarna ett tvåsiffrigt antal miljoner om året, det är att det finns folk som tycker att de är mycket väl lämpade att utdöma straff vid sidan av en domstol.
De har inte bara rätten att utdöma straff godtyckligt. De är jävligt sugna på verkställa det också.
Det är den tysta acceptansen för detta som är problemet i den här soppan.
Inte vad Vilks – eller GW Persson – har kluddat ned på papper.
