Jag känner mig som en dålig pappa. Jag skäms lite.
Efter succématchen i söndags så var det träning i går. Frivillig träning. Jag hade bestämt att Calle var en av de frivilliga. (Äsch, han ville faktiskt själv…)
Jag åkte tidigare från jobbet för att hinna plocka honom från fritis och sedan åka till IP:n.
Men Calle var plötsligt helt bortkommen. Han bara stod och tittade på de andra med händerna djupt nedkörda i byxfickorna.
Jag försökte mana på honom men han bara stod och tittade medan de andra spelade.
Han sa att han var hungrig, det stämde säkert men jag tror att han också led lite av pollenallergin.
Jag skällde på honom. Kritiserade. Han hade ingen ork. Ingen lust.
Till sist lyfte jag av honom och gick hem.
Jag muttrade.
Och nu inser jag att jag var en sådan pappa som man själv hatar.
En som driver på sina barn, en sådan som glömmer att fotboll ska vara kul och om det inte är kul så är det bara att lägga av att spela.
Det tog en lång stund innan besvikelsen la sig.
Men i ärlighetens namn var det ett par andra grabbar som också var lite borta.
I dag är det match. Då ska jag hålla mig lugn.
På onsdag är det träning igen.
•••
Hammarby fick tre spelare skadade och en utvisad mot Kalmar borta. Jag såg inte matchen och jag har inte läst något som styrker min misstanke om ett brutalt spelande hemmalag… men borde det inte varit Kalmar som fick en spelare utvisad? Det låter ju som rena slakten.
•••
I dag sitter jag i en mörk källare och skriver om en underbar del av Irland. Jag var där i höstas. Det vore dumt av mig att berätta mer detaljerat än så om det.
