Jag ska inte hänga ut honom, det vore ju för taskigt. Men jag tänker återge hans desperata SMS. Det ledde till en hel del munterhet under gårdagens lunch.
”Ärade vänner,
Jag har precis gjort något av det dummaste i hela mitt liv. I 140 km/h rullade jag ned rutan för att hosta ut en slemklump men när jag lutade mig ut flög mina glasögon av. De ligger nu fem mil söder om Jönköping och jag är gravt handikappad.
Kan någon av er gå till mitt skrivbord och ta de glasögonen som ligger där, och ett fodral i silver, och ta med er till Malmö så att iag kan se vad jag skriver.”
Jönköpingsfödda chefredaktörer på B2B-tidningar om sportfackhandel är ju bara för roliga. Men som sagt, jag ska inte hänga ut någon. Inte nämna några namn. Sådan är inte jag.
Förresten kom jag just på att jag glömde ta med hans glasögon innan jag lämnade jobbet i går…
Rubriken ovan är förresten hämtad från avsändarens ämnesrad. Det är alltså inte jag som påstår det. Bara ett citat.
