Jag har svårt för vägghängda toaletter. Jag satt på den här nyss. Inte för att göra det du kanske tror utan för att ta på mig strumpor efter att ha duschat. Jag bara väntar på att den ska brista och falla till golvet, och att det ska pumpa vatten över badrumsgolvet från brustna rör…
Det hände inte. Inte den här gången. Men varje gång jag slår mig ned på en sådan här toa-stol så tänker jag på att det kan hända. Så jag sitter liksom med benen spända, beredd på det värsta. Ungefär som de gör i [symple_highlight color=”yellow”]Mästarnas Mästare[/symple_highlight] i grenen 90 grader. Det brukar bli korta sittningar. Men jag har fått starka ben.
Egentligen är det inte stolen jag är skeptisk till. Det handlar nog i grund och botten om misstro mot hantverkaren som satt upp den.
Jag har en del djupt rotade fördomar om sådana. Fördomar är kanske fel ord. Hantverkare i min närhet har alltför många gånger gett prov på bristande yrkesskicklighet för att det ska kunna sägas handla om fördomar. Empirisk erfarenhet är nog ett mer välfunnen beskrivning.
Så varje gång jag reser mig från en vägghängd toa så är jag lite förvånad att den faktiskt höll.
Förr eller senare så kommer den att braka ihop. Det är en tidsfråga.
