Jag har kommit på ett botemedel mot vår tids paria: Telefonförsäljare.
Varje gång en sådan ringer oss (och det gör de ofta) tar det två sekunder efter det att jag svarar tills de presenterar sig själva och det företag de ringer ifrån.
Två sekunders tystnad som, antar jag, beror på att en dator ringer upp åt dem så fort det förra samtalet avslutats. (Något för Unionen att granska närmare, tror jag…)
Hör jag tystnad under två sekunder från det att jag sagt mitt namn – då lägger jag på. Och eftersom en dator automatiskt ringer upp ett nytt nummer åt försäljaren så kan de inte manuellt återkomma till mig.
Om det vore någon som verkligen sökte mig, som hade ett ärende av relevant karaktär, så ringer de ju upp igen.
Jag är nöjd. Känner mig fiffig, liksom. Som att jag har lurat säljbolagssystemen.
Klart, man kan ju ”nixa” sig också. Men det är liksom roligare att slänga på en lur i örat på en telefonförsäljare.
Prova!
PS. Men alldeles nyss åkte jag dit på en 6 månaders prenumeration på DN. Jag var inte riktigt vaken, där. Och så var det ett bra pris. 120 kronor i månaden. Det blev nästan 800 räknade jag sedan ut.
