VI SKA ÄTA ute i dag. Barnen är borta. Vi är hemma. Själva.
Anna föreslog Grill. Jag sa: ”Aldrig i livet”. Jag har ätit en gång på Grill, bara några dagar innan stället brann ned. Det kunde varit jag som eldade upp det. Det var en av mitt livs sämsta restaurangbesök. (Om detta finns att läsa någon annanstans i bloggen, tror jag)
Jag berättade om det där Grill-besöket för Johan nyss, han som sitter mitt emot mig på jobbet. Och Johan visade sig känna en som jobbat på Grill, och för att göra en lång historia kort så menade den före detta anställde att han av stress tvingades skicka ut mat som han inte kunde stå för, och att Melker var mer intresserad av att tjäna pengar än att skapa gastronomisk historia.
Det var väl det jag visste. Jag brukar ha rätt.
I kväll ska vi äta på ett ställe där vi blir angenämt mätta, en aning salongsberusade och inte helt utblottade.
Det blir, som sagt, inte på Grill.
Förresten: Varför säger man ”bränna ned” men ”elda upp”?
