Jag läser en fantastisk text av Alex Schulman, och tänker att hans sätt att skriva är fängslande utan att jag förstår varför (eller orkar analysera varför).
Fantastisk? I alla fall vid jämförelse med en del av hans mindre fantastiska inlägg.
Jag blir inte fängslad av hans ”lägre” sida; de inläggen i hans blogg läser man ungefär som man bläddrar i Se&Hör (hos frisören, alltså, aldrig annars). Somligt är kul, somligt bara billigt klick-jagande.
Det som förundrar med Alexander Schulman är att han är elak (på ett ibland häpnadsväckande poänglöst sätt) och självutlämnande på samma gång. Det är svårt för de utsatta att nypa tillbaka eftersom han själv, först av alla, påtalat sina brister och tillkortakommanden. Att visa sig sårbar är hans sätt att göra sig osårbar.
Men. Alex gör som så många andra. Skriver ”tveka på”. Jag gillar inte det.
Det heter väl ”tvivla på” alternativt tveka inför, eller ”ingen tvekan om”?
Varför hänger jag upp mig på sådana detaljer? Det stör mig, för man vill ju vara en sådan som ser de stora sammanhangen, inte en som hakar upp sig på skitsaker.
En annan formulering jag hatar: Avbräck. Det måste ha varit en elitseriespelare som kom på ett sådant ord. Trodde jag. Tills jag läste i SAOB (inte SAOL) att det var Olaus Petri som först använde ordet:
”The .. ladhe sigh .. win om at göra konung Christierns folk affbrek. O. PETRI (c. 1540)”.
