Det här är väl diskussionämne nummer 1 i min värld just nu:
Vad händer med journalisten?
Stina Lundberg Dabrowski ger sin version. Jag har min egen. Den kortfattade versionen lyder ungefär:
Att papperstidningen skulle ha någon framtid är väl tveksamt. Men nyheter/information på nätet vill ingen betala för, inte just nu.
Det är en omöjlig ekvation och frågan är väl egentligen inte hur medieföretagen ska tjäna pengar på nyheter – frågan är om journalisten behövs – journalisten som förmedlare, rapportör och uttolkare av händelser och skeenden.
Alla är ju publicister numera. Alla som vill i alla fall. Det är mycket enkelt för var och en att berätta, upplysa och underhålla i dag.
Det finns kanske bättre lämpade personer än journalisten att förklara vad som hänt, och varför.
Så vad ska vi med journalisten till?
Ett litet tillägg:
Stina kallar public service för ett ”massmedium som står orubbat” men i min värld är TV själva mediet och public service ett publicistiskt uppdrag med en specifik finansieringsmodell. Och om papperstidningens framtid är oviss så gäller detta även TV:n som medium.
Vi tittar allt mer sällan på den där platta burken numera. Vi tittar på TV på datorn. Tablå-TV:s tid är snart över.
Eller, precis som papperstidningen, så är dess roll i framtiden åtminstone mer marginell.
5 reaktioner på ”Journalisten börjar bli död”
Menar du att gemene man ska fungera som journalist? Via bloggar, facebook mm? Inte för att jag är journalist, utan snarare är väldigt kritisk till de flesta, men jag inser att de har en utbildning som undersökande och källkritisk sökare efter fakta. Något som 99.9% av bloggarna inte har. Behövs verkligen snickare, spika kan ju alla göra själv?
Stora ord var nog inte ett så dumt namn på din blogg?
Hälsningar
Johan Westerberg
Min erfarenhet av snickare är nog faktiskt att jag i många fall hade snickrat bättre själv.
Inlägget om god journalistik är skrivet av en kvinna som lyckas/försöker få diverse intervjuoffer att hoppa i TV. Grattis lilla Kickan, du lyckades med Khadaffi, men inte med en äkta dam – Margareth Thatcher. Du är lika seriös som Paradise Hotel. God natt!
När jag hade Canal+ ett tag
såg jag ingen av filmerna
trots att de gick flera gånger under en månad.
Jag laddade hem en massa Seinfeld en gång,
men tycker fortfarande att det är härligare att se
dubbelavsnitten på trean varje kväll.
(Tänk att det fortfarande dyker upp avsnitt
som jag inte har sett.)
Jag tycker om att missa program som jag vill se på tv,
upplever att jag tjänar timmar på det.
Fortfarande trivs jag med att erbjudas ett koncept,
som är framtaget av en kanalchef, en redaktör.
Oavsett om det handlar om tidningar eller tv.
Och det enda jag ser på TV är Lost – trots att jag sett dem ”på annat sätt” redan…. Peder, förlåt om jag lät pessimistisk men jag tror att utvecklingen är långsam och successiv. Vissa magasin kommer att klara sig alldeles utmärkt. Vissa kanaler också. Men det är inte nödvändigtvis de vi tror. Däremot är jag säker på att den frihet den nya tekniken erbjuder är det som kommer att dominera mediekonsumtionen. Det ger mig möjlighet att läsa, höra och se saker på mina villkor. Utan kompromisser. Är inte det oslagbart?
Motargumenten brukar vara att det är så skönt att läsa en tidning när man ligger på stranden. Och visst, det stämmer. Men vi kan fan inte leva på folk som läser tidningar på stranden. Målgruppen är lite snäv.