Caroline Szyber (KD) vill ha en ny lag om civilkurage, skriver Aftonbladet.
Upphovet är den omtalade misshandeln i Kortedala. Och Szybers slutsats är alltså att det (återigen) är någon annans fel att en 61-årig man misshandlas av ett förortsgäng. Problemet är att ingen ingrep.
Nu vet vi i och för sig inte om det gick till så som det beskrivits. Enligt några av barnens mammor och pappor så är de här grabbarna ”Kortedalas finaste pojkar”. Själv undrar jag ju i mitt stilla sinne hur Kortedals värsta pojkar i så fall är. Vad vi kan konstatera är att Carl-Eric, 61, har legat i koma i två veckor. Och man hamnar inte i koma av att någon försöker slita sig ur ens grepp, som pojkarna själva hävdar. Ej heller hamnar man i koma för att någon inte ingriper.
Man hamnar i koma för att någon eller några spelar fotboll med ens huvud.
Åter till Caroline Szyber. Hon har kommit fram till att felet ligger hos de som befann sig på torget men inte ingrep. Det är deras agerande som gör att hon tycker det behövs en en ny lag.
Det hade varit intressant att höra hennes funderingar om gärningsmännen i stället. Varför utförde de en sådan brutal misshandel? Hur vill hon hindra att det upprepas? Gjorde de något som kanske kan ge upphov till politisk reaktion och eftertanke? Som att kanske att i högre grad utkräva ett rimligt ansvar för sina handlingar? Jimmy Fredriksson formulerade det ganska bra i GT häromdagen: ”Även en tonåring med taskiga framtidsutsikter kan välja mellan att sparka på en liggande pensionär – eller låta bli.”
Så: Varför inte lägga energin på att se till att de lagar som redan finns efterlevs i stället för att hitta på nya som folk kan skita i?
Det är väl behagligare att tassa runt problemet, kanske…
