I dag ska min syster Josefin passa barnen medan jag går på krogen med mina nya arbetskamrater. Eller, jag vet inte om vi ska gå på just krogen, för kvällens aktiviteter är hemliga. Men jag hoppas, förstås.
Bort ska jag i alla fall och Jossan har lovat passa barnen. Så i morse skulle Fanny ta på sig något extra snyggt när hon gick till dagis eftersom Jossan då skulle vara med när jag hämtar. Fanny bestämde på på en bråkdels sekund att hon skulle ha samma rosa stickade tröja som hon haft dagen innan.
Jag letade igenom hela huset. Tre våningar. Varje rum. Varje garderob. Varje tvättkorg (jo, vi har flera). Under alla sängar. I alla leksakslådorna.
Sedan gav jag upp och tog en kopp kaffe och en macka. Fanny blev mycket besviken över detta uppgivna beslut men ilskan hon kände kom av sig. Hon började dra ut alla lådorna i köket.
”Vad gör du?”
”Jag kom just ihåg att jag la tröjan här i någon av de här lådorna.”
”I en av kökslådorna?”
”Ja.”
”Nä, det tror jag inte att du gjorde.”
Sa jag och drog ut den låda där vi normalt förvarar kaffekoppar.
Där låg den stickade tröjan.
”Varför la du din tröja i den lådan?” sa jag.
”För att jag tänkte att ingen skulle hitta den där.”
