Det finns vissa saker som aldrig blir av. Jag har till exempel aldrig sett Top Gun. Inte heller En officer och en gentleman eller Saturday Night Fever. Det hara bara inte blivit av. Jag har inte medvetet undvikit just dessa filmer men jag har heller inte lagt två fingrar i kors för att se dem.
Egentligen är det väl en bedrift att ha lyckats undvika de där filmerna i så många år men det har gått utan ansträngning.
En sak som jag egentligen vill tala tyst om är också att jag aldrig har spelat Halmstad Norra. Det borde jag ha gjort, och jag har varit på väg många gånger. Men det blev bara aldrig av.
Märkligast av allt i den här disciplinen är kanske att jag aldrig varit i New York. Jag har åkt taxi mellan Newark och JFK men det räknas ju inte. Det är inte att vara i New York.
Jag har besökt de mest underliga skotska hålor och ätit på anonyma bykrogar på Madeira. Jag har varit i Kuala Lumpur och Muskat, i Abu Dhabi, Qatar och Dubai, i San Diego och Orlando… Såna ställen. Men jag har aldrig varit på Manhattan. Förrän nu. Det är ju rätt konstigt egentligen. Jag skriver det här på ett hotell på 366 West 16th Street medan polissirenerna ljuder utanför hotellrummet. Jag har spenderat mitt livs första kväll på Manhattan och det var precis så fantastiskt som jag trodde att det skulle vara.
Jag är alldeles yr, och det beror nog inte bara på en kombination av tidsomställning och influensa.
