Jag avslutade läsningen av Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street i går kväll. En bok fylld av märkliga sammanträffanden och möjligen var det frånvaron av förklaringar till en del av dessa sammanträffanden som gjorde att jag i dag måste ändra min 5:a till en 4:a på Boktipset. (Det där med den den franske poetens dikt, till exempel… hur kom det sig?)
Men, på tal om sammanträffanden, så rullas i går kväll upp en märklig historia som snuddar vid den Håkan Nesser skriver; en Philip Garrido som 1991 kidnappade ett 11-årigt barn, en flicka, som nu blivit 29 år, och som fött två barn under sin fångenskap.
Det är en obehaglig historia, liksom Nessers, med klara paralleller till en viss Fritzl. Garrido har skickat ett meddelande från sitt fängelse, ett meddelande lika kryptiskt som de Nesser fabulerat ihop i sin bok.
Om jag berättar historien om vad som hände i huset så kommer du att bli väldigt imponerad. Det var äckligt det som inträffade i det huset, från första början till slutet, men jag vände helt om mitt liv , säger han. Jag har ingen anledning att undanhålla något. Det är en stark, varm historia.
Ytterligare ett märkligt sammanträffande är att den där Garrido är en aning lik Nesser. Fast det kan ju ingen hjälpa.
