Metro började ges ut i början av 1995.
Ett par år tidigare satt jag på SL:s kontor någonstans i Globenområdet och pratade med företagets marknadschef.
Hette han Anders Tengvall? Englund? Engvall? Kanske Henrik i förnamn?
Äh, jag har glömt och mina gamla dokument från den tiden går inte längre att öppna. Det kan kvitta.
Jag var där för att presentera en bra idé: En veckotidning om Stockholm som skulle distribueras i t-banan. Den skulle heta Metro.
Då som nu är distribution nyckeln till framgång. Och tunnelbanan, det var som dagens Facebook för den som ville ha bra distribution av artiklar och annonser.
Jag var förstås ganska naiv. Hur skulle jag ha råd att sätta igång ett sådant projekt? Att publicera i dag behöver inte vara särskilt dyrt men på den tiden, i början av 90-talet, var det annorlunda.
Kort därpå träffade jag Bert Willborg på Café Opera. Han var VD för ett av Stenbecks mediaföretag. Medvik. Några dagar senare ringde han och frågade om jag ville ha jobb. Och det ville jag. Idén om Metro sjönk undan. Tills H-C Ejemyr en dag stormade in på mitt kontorsrum på Skeppsbron och frågade om jag hade registrerat namnet Metro som tidningstitel på PRV.
Det hade jag ju. H-C muttrade irriterat.
”Då får vi köpa loss namnet av dig”, sa han och försvann.
Nu blev det aldrig någon affär. PRV hade tagit emot min ansökan om namnregistrering men inte den där tusenlappen som skulle garantera mig rätten till namnet.
Story of my life.
En tid senare kom Bert Willborg och frågade om jag hade lust att vara med och göra den första piloten till Metro. Vi var några stycken som satt uppe sent och gjorde en tidning som vi sedan skickade till tryck för att SL skulle få se hur det var tänkt.
Så, jag fick ju vara med och göra första numret i alla fall. Även om just det numret aldrig fick någon spridning.
Någon annan gång ska jag berätta om när jag avböjde delägarskap i Icon Medialab.
