Barnen ville spela Monopol. Själv är jag inte förtjust i så kallade sällskapsspel men jag sa ändå ja.
Efter en timme var jag ganska barskrapad. Jag hade ändå gjort några investeringar i hus i Vasastan. Fanny, 8 år, var däremot ganska tät och Calle, 11 år hade Norrmalmstorg och Centrum. Med hus.
När jag hamnade på Fannys husbeströdda Drottninggata fick jag inteckna Narvavägen och sälja av ett av husen i Vasastan. Jag lyckades nätt och jämnt få ihop de tusenlappar som krävdes när Fanny sa:
”Pappa, du behöver inte betala. Du kan få den här av mig i stället…
Och så räckte hon över 2 000 kronor.
”Va? Försöker du hjälpa pappa?” sa Calle lätt bestört.
”Ja, jag tycker synd om honom”, sa Fanny.
Man kan säga att den förtätade dramatiken plötsligt var som bortblåst.
Det ska f-n spela Monopol med en socialist…
