PINGIS BEFINNER sig strax ovanför orientering på min skala över spännande sporter. Eller… spännande var det i och för sig att se semifinalen mellan Jörgen Persson och Wang Hao. Det tyckte Calle också. Han blev så inspirerad att han släpade i väg mig till skolans utomhusbord nu på eftermiddagen och så spelade vi minst tio set. Han vägrade lägga av. ”Ett set till. Bara ett set till.” Han sa så fyra gånger.
Till slut gick jag. Bara gick. Annars hade det aldrig fått en ände.
Min son älskar pingis. I somras var det tennis. I våras var det fotboll.
Själv tycker jag det saknas lite glamour runt spelet. Wimbledon, The Open Championship, Premier League… Det är sådan sammanhang man vill se sin son sikta mot. Men jag får väl ställa in mig på att sörpla maskinkaffe och tugga på en grön dammsugare under DM i Bandahallen i Vällingby i stället för att frossa i jordgubbar och champagne i Wimbledon.
Gröna dammsugare är faktiskt inte så dumt det heller. När man tänker efter. •
