I går spelade jag Royal Birkdale. De sista fyra hålen gick jag med Justin Rose. Det är 10 år sedan han som 17-årig amatör slutade 4:a i The Open Championship på just Royal Birkdale, och avslutade med att sänka sista slaget på 18:e hålet. Hans allra sista slag som amatör.
Jag spelade så dåligt att det var snudd på osannolikt. Visserligen: Lånade klubbor, en och en halv tum för korta, en massa stress och distraktioner men… ändå. jag borde kunna åstadkomma mer än fyra par, två OoB och en jävla massa tripplar. Jag måste överväga min golf. Jag måste nog skaffa en plan. Eller lägga av. Så här kan jag inte hålla på. (Fast jag gjorde en netto-79:a på Bro Hof förra veckan… det är dåligt, jag spelade uselt, men ändå inte skrämmande dåligt sett till resultatet…)
Under de sista fyra hålet gjorde jag en fairway-intervju med Justin. Så fort han eller jag slagit stack jag en mick under hakan på honom.
Det var splittrat men jag gjorde ändå par på det 15:e, det första hålet vi spelade. Det gjorde Justin också. Hans birdieputt var för övrigt bara någon meter kortare än min. Fast han låg i bunkern till höger efter två…
Justin slår inte särskilt långt, inte jämfört med de andra på touren. Men när man står med honom på backtee och ser honom skicka iväg bollen 300 yards – med precision – så blir man imponerad. De här killarna är så bra att man känner sig helt förintad.
På en av bilderna ovan ser du Justin intervjuas av Iain Carter på BBC Radio, du kan höra intervjun på FiveLive, den finns nog på webben. På den andra bilden så ska BBC få Justin att återupprepa sitt slag på 18:e från 1998.
Det gick givetvis inte.
Men banan var helt underbar och det vore en nåd att få spela anständig golf på den. För övrigt älskade jag den här delen av England, Liverpool, Southport…
Jag måste nog göra mig ytterligare några ärenden hit snart igen.
