Jag läser Catia Hultquists blogg på DN.se om det hon tror är en ny manstidning:
Ansvarig utgivare är Mats Drougge som bjöd på en helt annan, svavelosande dekokt på 90-talet som chefredaktör för Slitz. Avklädda utvik, rå grabbighet och höhö-humor – det var den pulvermix som födde och gödde den tidens unga män.
Hon skriver också:
Jag önskar att min sextonåriga son får röra sig i de bästa av två världar, inte ärva det sunkigaste från mansvärlden och jobbigaste från kvinnokulturen.
Efter detta tydliga ställningstagande avslutar hon lite överraskande med att rekommendera läsning från någon som lyckats bättre med att fylla sina tidningssidor med väsentligheter:
Ni glömmer väl inte att rösta på DN-medarbetaren Hanna Hellquist som just nu deltar i en spännande Expressen-omröstning om Sveriges sexigaste singlar?
Det kanske bara är i min värld som detta motstridiga myller av åsikter och uppmaningar uppfattas som en aning ostrukturerat? Ibland har man otur när man tänker. Det är ju så. Och ibland när man skriver.
