Den här fredagskvällen var precis som den förra, och som fredagen före den…
Jag plockade in en välkyld öl från altanen (snudd på djupfryst, faktiskt), hällde upp grillchips i en skål och satte mig med barnen framför På spåret.
Jag stod kvar på perrongen när de andra redan var i Cardiff (4 poäng).
Efter en halvtimme gav jag upp. Då hade jag skrapat ihop 9 poäng medan Stefan Holm och Katarina Mazetti hade fått 24.
Holm och Mazetti var så långt i frågesporten helt överlägsna sina motståndare, Jessica Gedin och Hans Rosenfeldt. Men jag var långt efter Gedin och Rosenfeldt.
Jag kände mig som Sveriges dummaste människa.
På spåret påminner därvidlag lite om det forntida SVT, det som gav oss program som De lärde i Lund. Ett slags TV-underhållning som markerar att det finns en tydlig gräns mellan idioterna i soffan och genierna i studion.
Det är TV för självplågare.
Jag lyckades inte ens hitta ordet ”karp” i en oanvänd del av hjärnan, trots att jag mycket väl vet att det är vad polackerna gärna har på sitt julbord.
Jag känner mig obotligt korkad och obildad efter att vecka efter vecka misslyckas med att spränga 20-poängsvallen i På spåret. Hade det inte varit för att det faktiskt finns folk som kan svaren, hade jag velat hävda att nivån är för hög, frågorna en aning sökta. Dessutom handlar för få om dem om sport.
När timmen var över läste jag Rum 213 av Ingelin Angerborn för barnen. Släckte lampan och tassade ut till TV, där Skavlan skvalade. En kommande gäst i programmet var tydligen Stefan Löfvén för en reporter hade gett sig ut på stan för att fråga om folk kände igen honom. Reportern hade en tavla med sig som han visade för förbipasserande.
En kvinna i ett shoppingcenter tittade på tavlan och sa (ungefär):
”Jag är inte säker… men… är det inte han statsministern?”
Reportern frågade vilket parti hon då trodde att ”statsministern” tillhörde.
”Ja, alltså… statsminister, han jobbar väl för alla, hela Sverige liksom. Gör han inte? … Nä, jag vet inte…”
Snart ska jag sova och jag kan somna gott i vetskapen om jag faktiskt bara är Sveriges näst dummaste människa.
Alltid något.
