En av vår tids stora utmaningar – det är att hitta ett vettigt TV-abonnemang. Jag har lagt ganska mycket tid på det, testat flera lösningar. Boxer, Telia, Viasat via parabol, Boxer igen, Netflix…
Boxer-abonnemanget löpte ut på nyårsafton, tack och lov… Det var inte kompatibelt med vår Samsung-TV. Sändningarna frös hela tiden. Det var ett tålamodsprövande sätt att se på deckare. Bilden frös givetvis alltid när det drog ihop sig till en nyckelscen. Eller när Zlatan skulle lägga en frispark i 68:e minuten i den andra VM-kvalmatchen mot Portugal.
Jag kan nog säga att jag nu har gett upp traditionella tablå-TV. Från och med nu kör vi de fria kanalerna i platt-TV:n och så kompletterar vi med andra tjänster som levererar serier, sport och film.
[pullquote-left]2014 blir antagligen ännu ett år med ful-streamad golf… [/pullquote-left] Jag har länge sneglat på Viaplay. Framför allt för att jag där skulle kunna se golf från både Europa- och PGA-touren utan att fulstreama från sajter där man inte vill efterlämna en cockie…
Nyss var jag ytterst nära att teckna ett abonnemang. [highlight]Jag skulle precis resa mig för att gå och hämta plånboken där kreditkortet ligger, när det slog mig att jag kanske ändå borde läsa det ”finstilta”.[/highlight] Alltså den delen av det finstilta som eventuellt reglerar antalet användare.
Information om detta fanns inte på säljsidorna. Jag fick leta efter den i ett supportforum. Och det är väl förståeligt att Viasat kanske inte vill skylta med denna information. Abonnemanget är nämligen begränsat till fyra enheter. Till exempel en TV, en iPad, en iPhone och en MacBook Pro.
Den begränsningen känns lätt absurd eftersom den delvis bygger på ett gammeldags sätt att titta på TV. Det är konstigt hur snabbt man ändrar vanor. Det började redan med SVT Play och accelererade när vi fick Netflix – numera kollar vi film och serier på den skärm som för stunden är lämplig. Vi är fyra personer i hushållet. Alla har tillgång till flera olika personliga skärmförsedda enheter: TV, Mac, iPad och iPhone. Sonen har dessutom en spelkonsol. Alla tittar på den enhet som för stunden känns vettigast. Det är full frihet. (Åtminstone sedan vi uppgraderade från två användare för 79 kronor/månaden till fyra användare för 129.)
Viasat vill att familjen ska utse fyra enheter på vilka vi kan se deras utbud. Och sedan förväntas vi hålla oss till dem. Varför förstår jag inte men låt oss se hur det skulle kunna se ut….
- Familjens vardagsrums-TV.
- Min MacBook.
- Fannys iPad.
- Calles iMac.
- Mammas… eh, nä, det räckte visst inte till henne. Hon är alltså hänvisad till familje-TV:n. Ingen Viaplay till mamma. Ingen Viaplay i min iPad, heller. Eller i Fannys MacBook. Och om jag vill titta i min telefon på vägen till jobbet? Bara att glömma.
Och vill man växla enheter så måste man ringa kundtjänst. Vill man gå tillbaka till att använda enheten igen kan man göra det – efter tre månader.
Var finns friheten i ett sådant abonnemang? I dessa Play- och Netflix-tider…?
[pullquote-right]Rädslan för att bli snuvad överskuggar omsorgen om kunderna.[/pullquote-right] Det känns som att Viasat har insett hur framtidens TV-konsument ser ut. Men man vågar inte gå dit. Är det snålhet, dumhet eller rädsla som håller dem tillbaka?
Förmodligen är det rädsla för missbruk som ligger bakom begränsningen. Att jag skulle dela ut mitt användarnamn till höger och vänster. Rädslan för att bli snuvad på några kronor överskuggar omsorgen om kunderna. Tjänsten är därför utformad för att begränsa användandet – inte för att ge kunden full frihet.
Så 2014 blir antagligen ännu ett år med ful-streamad golf… om jag nu inte missuppfattat kundtjänstens svar på supportforumet.
