Jag brukar alltid gå hemifrån sist på morgonen, jag och Fanny.
Calle går först, han ska till skolan. Sedan åker Anna till jobbet.
Sedan sätter jag Fanny på pakethållaren och så leder jag min cykel till dagis och trampar vidare till Åkeshov. Det är dagens bästa stund, när vi går hon och jag genom N:a Ängby. Det går inte att ha bråttom för då ramlar hon av. Vi småpratar ibland men lika ofta är vi tysta.
I morse gick jag först av alla hemifrån. På tunnelbanan mot Hötorget märkte jag att jag glömt min mobiltelefon. En dag utan mobil är som en dag utan snus. Något saknas. Skillnaden är att det går att leva utan mobil en dag. Snus är värre.
När jag hade hämtat ungarna på dagis och skola senare på eftermiddagen upptäckte att jag glömt något mer: Nyckeln hem. Vi kom inte in. Och jag kunde inte ringa.
Jag gick två hus bort och väntade på att Roney skulle komma hem med John och Eric så att jag kunde låna deras telefon. Jag ringde Anna. Inget svar.
Så vi satte oss på altanen med en öl och sedan började Roney grilla hamburgare. Och sist kom Anna med jordgubbar.
Nästa fredag ska jag nog glömma nyckeln igen. Men inte mobilen.
