Donald Trumps förhållande till sanningen är inte alls komplicerat. Det finns inte.
Donald Trump talar sällan sanning. Därvidlag påminner han rätt mycket om den ryske presidenten Vladimir Putin och andra ryska ledare, utrikesminister Sergej Viktorovitj Lavrov, till exempel. De ljuger också helt obesvärat, trots att de vet att alla andra vet att de ljuger.
Det verkar inte besvära dem alls. Det är stor skillnad mot den svenska kulturen där det är en skam att bli påkommen som lögnare.
Det finns en rad psykologiska, kulturella och politiska faktorer som kan förklara varför vissa ledare ljuger öppet och ofta, även när det är uppenbart för omvärlden. Låt oss dyka in i några av dessa fascinerande aspekter.
1. Maktens psykologi och ”stora lögnen”
En teori är att auktoritära eller populistiska ledare använder lögner som ett kraftfullt verktyg för att befästa sin makt. Genom att upprepa osanningar och få sina anhängare att acceptera dem, demonstrerar de sin kontroll över narrativet. Detta är en taktik som både Hannah Arendt och George Orwell har beskrivit – en ”stor lögn” kan bli effektiv om den upprepas tillräckligt ofta.
Hanna Arendt, som kallade sig politisk teoretiker, skrev i sin bok Den banala ondskan att nazismen utgjorde inte bara ett brott mot mänskligheten utan också ett brott mot tänkandet. Kanske pågår det något liknande i USA just nu.
2. Att skapa förvirring och misstro
När en ledare ljuger öppet och konstant, suddas gränsen mellan sanning och lögn ut. Detta kan leda till en känsla av att ”alla ljuger ändå”, vilket skapar apati hos befolkningen och gör det svårare att hålla ledaren ansvarig. Denna strategi använde använts i både ryska och amerikanska sammanhang för att minska tilliten till medier och institutioner.
Donald Trump använde termen ”Fake News” för att diskreditera etablerade medier som CNN, The New York Times och Washington Post när de rapporterade negativt om honom. Genom att konstant kalla medierna för lögnare och partiska aktörer försökte han skapa en situation där hans anhängare endast litade på honom och de medier han godkände, som Fox News och senare mer extrema kanaler som OANN och Newsmax. 2017 hävdade Trump felaktigt att hans presidentinstallation hade fler deltagare än Barack Obamas, trots att foton visade motsatsen. Hans talesperson i Vita huset kallade det »alternativa fakta«. 2020 påstod Trump att valet var stulet trots att inga bevis fanns, vilket ledde till stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021.
Ryssland har en lång historia av att sprida desinformation för att försvaga tilliten till västerländska institutioner. På senare år har man använt sig av Kreml-styrda medier som RT och Sputnik, för att göra detta.
Efterspelet till MH17-nedskjutningen 2014 är ett exempel. Efter att ett rysktillverkat luftvärnssystem skjutit ned ett malaysiskt passagerarplan över Ukraina, spred ryska medier fyra olika teorier (inklusive att planet var fullt av lik redan innan det sköts ner) för att skapa förvirring.
Ett annat exempel är de ryska trollfabriker som inför det amerikanska valet 2016 spred falsk information på Facebook och Twitter för att öka splittringen i USA och minska tilliten till valet.
Donald Trump gör alltså något som den ryska staten gjort länge – använder lögner och desinformation för att undergräva traditionella medier och institutioner. Trump gjorde det för att skydda sitt eget narrativ och makt. Ryssland gör det som en geopolitisk strategi för att skapa oro och instabilitet i väst.
3. Personlighetsdrag och narcissism
Det finns forskare som menar att Trump har drag av narcissism eller till och med antisociala personlighetsdrag. För en sådan person kan lögner vara en naturlig del av självbilden – de tror på sina egna lögner och anser att de har rätt att definiera verkligheten efter eget huvud. Ett exempel på det var Trumps yttrande om att han som president inte behöver ta hänsyn till lagar när han styr landet.
4. Kulturella skillnader i synen på lögn
I Sverige och många andra länder anses det vara en skam att bli påkommen med en lögn, särskilt i offentligheten. Men i vissa politiska kulturer kan lögner vara mer accepterade om de tjänar ett »högre syfte« eller stärker en ideologisk linje. I både rysk och amerikansk politik post Trump har det funnits en tradition av att använda »alternativa fakta« för att stärka en viss agenda.
5. Lojalitet före sanningen
För många av Trumps anhängare är hans ord inte så mycket fakta som ett sätt att testa deras lojalitet. Att hålla med honom, även när han ljög, är ett sätt att signalera grupptillhörighet. Samma mekanismer kan ses i auktoritära regimer där lojalitet mot ledaren är viktigare än att beskriva den faktiska verkligheten rätt.
Slutsats
Trumps obesvärade ljugande, liksom Putins, handlar mindre om att övertyga och mer om att dominera den offentliga debatten. Genom att ljuga och behålla makten visar Trump att han tycker sig stå över de normer och sanningar som andra måste följa. I länder där lögner fortfarande leder till skam och förlorad trovärdighet fungerar inte den strategin lika väl – men i USA och Ryssland finns kulturella och politiska faktorer som gör att landets ledare kommer undan med det. •
