Jag tror att Mats Edman har tänkt helt rätt:
”Ska vi jobba med journalistik och kvalificerad research måste vi börja vara stolta över det vi gör och våga ta betalt för det. Jag ser med fasa å den kollektiva självmordsvåg som sveper fram över tidningsbranschen nu.”
Mats Edman är chefredaktör för Dagens Samhälle. Det är många som rapporterat om tidningens lyckosamma trendbrott den senaste tiden (Resume och Medievärlden till exempel.) Mats Edman ersatte den redaktionella webben med en kampanjsajt som förklarade att journalistik kostar pengar. Ville man läsa tidningen fick man köpa tidningen. Besökarna fick ta del av ett prenumerationserbjudande. Som gick bra. DS gick från 150 till 500 provprenumerationer i veckan.
Edman sa till Resumé:
”Webben ska inte konkurrera med kärnaffären.”
Det börjar framstå som allt mer självklart att det är så det måste gå till. Dagens Samhälles framgångsrecept har givetvis gett upphov till reaktioner i den så kallade ”bloggosfären”. (Eller om vi ska kalla den för Generation Gratis?)
Kulturbloggen skriver till exempel:
”Ja, mediahusen vill väl inget hellre än att släcka den fria webben. Hoppas jag har fel i min svartsyn.”
Man undrar vad som avses med ”den fria webben”? Vad jag vet är webben fortfarande fri att utnyttja och använda. Men den omfattar ju ingen plikt att lägga ut material som är hyfsat kostsamt att producera, utan överskådliga intäktsmöjligheter. Dagens Samhälle har valt att göra sin sajt till en debattsajt. Vilket är en utmärkt idé eftersom den kompletterar den publicistiska idén på ett bra sätt. Den backar upp tidningen som affär.
Jag undrar om inte den så kallade tidningsdöden är självförvållad?
