Jag sitter vid ett stort konferensbord i ”Klubbis”, alltså klubbhuset ovanför stallet, och väntar.
Tiden går lite långsamt. Det är skötarmöte i ett annat rum, lite längre bort. Höstens sköthästar ska delas ut bland tjejerna. Jag väntar på att mötet ska ta slut.
Fanny har redan fått sin häst, Storm, men hon är med på mötet ändå.
Några tjejer värmer mat i micron. En stor rotweiler svansar runt. Jag bläddrar rastlöst i en Dagens Industri från februari. Det står att bankerna har gjort rekordvinster.
Då rusar en tjej (det är alltid tjejer…) in i rummet och frågar:
”Är det 2011 eller 2012?”
Jag blir så häpen att jag inte kommer mig för att svara. Jag vet inte om det är ett skämt.
En av tjejerna som micrar mat svarar:
”Det är 2011.”
”Det var väl det jag trodde”, säger tjejen och försvinner ut igen, lika fort som hon kom.
Jag tittar bort mot tjejen som svarade för att se om hon visar några tecken på förvåning. Men det gör hon inte. Hon fortsätter bara att äta som om inget hänt. När hon tar en tugga märker jag att hon använder en osthyvel som sked, eller om den ska ersätta en gaffel.
Tjejen som sitter bredvid henne äter sin micromat med en stekspade avsedd för teflonpannor.
Tänker att det kanske trots allt är mig det är fel på?
